polylife

Journalistens fråga: Hur ser din polyrelation ut i praktiken? Hur många personer är inblandade? Vad finns det för inbördes relationer? Måste alla älska alla, eller är det upp till var och en hur involverad man vill vara i de andra som ingår i det kollektiva? Finns det någon hierarki av något slag, så att till exempel du och din (ursprungliga) partner utgör någon form av utgångspunkt och nav, och att alla andra som tillkommer får en sekundär roll?

Mitt svar: För mig är avgörande  att det är ganska (väldigt!) väl definierat hur de inbördes relationerna ser ut, om det ska fungera och jag kunna slappna av och må bra. Jag behöver veta vem som är primärpartner till vem och vilka som är komplementära, eller vilket ord man nu vill använda för det som är Ytterligare.

Jag gillar att tänka på mig och min (primär-)partner som en bas - en säker plats att utgå från och det centrum som allt det andra kretsar runt, och som man (jag) dessutom måste vara tillräckligt jäkla säker på för att våga utmana det genom att "införa andra". Alla behöver absolut inte tycka om - eller ens umgås, oftast inte alls umgås, med varandra, men det kan variera och beror på omständigheterna man träffats i (om det varit en gemensam vän från början, t.ex.).

Konkret just nu: jag har en aktiv sekundär, ganska ny, relation med en annan kvinna som jag tycker jättemycket om och känner mig väldigt nära, hon och min primärpartner och jag delar samma sociala sammanhang så vi kommer (men har inte än) röra oss på samma fester etc etc, men det finns ingben förväntan eller ambition att dom ska ha en relation sinsemellan. Däremot är allting totalt öppet med vem som träffar vem när och roughly vad som sker då. Och det är absolut glasklart att J är primär och basen - och M mer än nära nära och intim vän.

Min primärpartner har i sin tur också en sekundär men passiv eftersom han bor i ett annat land. Dom har nära kontakt ändå - och dom kommer ses mer, dock inte nu. Vi känner också varandra sedan tidigare och är vänner, men. Jag har tyckt det blivit ganska jobbigt (long story..) och har därför begränsad kontakt med honom just nu. Lite grann gick deras relation ut över vår vänskap, även fast jag inte tycker något varit fel eller misstycker. Det blev bara jobbigt och jag orkade inte riktigt ta det = jag har dragit mig undan honom, iaf just nu.

Sen finns en del personer till i periferin och historien men detta är ungefär nuläget. Slutsatsen är att jag inte är någon relationsanarkist där alla relationer är potentiellt lika mycket värda och inte behöver definieras. Allting utgår från Oss och jag (vi) definierar hela tiden. Den delen handlar om trygghet.