polylife

Det är så det heter, en bro över en vallgrav - den man fäller upp när man vill vara ifred, kom inte på ordet igår, skrev något annat, men idag är en ny dag och jag kommer inte bara ihåg hur man säger, jag fäller också ner den. Så här är det.

Jag känner igen mönstret. Det upptar för mycket plats i mitt huvud. Jag har blivit Fixerad.

Igen.
För det är ett vält dolt faktum att jag ett par perioder tidigare i livet - i helt andra, men också lätt ångestladdade, situationer - kört fast i ett beteende, där jag om inte missbrukat sex så i alla fall feldimensionerat utrymmet sexet fått uppta i mitt huvud. Nu har jag sovit dåligt flera nätter. Plötsligt kommit på mig själv mitt i natten med att ha legat vaken en lång stund, drömlös - stilla, som i Väntan på Något, jävligt oklart vad. Jag somnar om, drömmer - fragment av sexuella eskapader, det är bara det att ingenting är helt eller ens särskilt sexigt, jag är inte kåt i drömmen och inte kåt när jag vaknar.

Det är bara passivt skrivna helt oköttsligt uppbyggda skript som ageras ut, eller snarare antyds, för dom kommer aldrig i mål, bara antyds - Antyds.

En god vän sa Sluta, sluta med det där att så aktivt söka sex med andra - du vill att poly-livet ska göra dig fri, men som du beter dig nu är du mera slav under dig själv än du skulle varit under konventionerna inom en monogam tvåsamhet. En annan god vän, Småbarnsmamman på Öland, sa - Akta, du lever och andas och äter det där, är du inte rädd att du igen är påväg upp i en relation som förminskar din värld, gör dig till Den Ena Halvan, och du vet allt sån't där.. .

Det här är kloka vänner.

En annan, helt ny, skriver: polysensuell - och närhetsslampa. Ooh.. Kan man vara det? Kan jag få vara det? Jag skulle kunna sluta söka sex som ett förprogrammerat tvång och inse att det är vilsam stilla närhet med andra jag verkligen Behöver och att sex visserligen är något jag Vill men absolut inte Måste ha. Särskilt inte på bekostnad av mental balans. Vilken befrielse. Vilken befrielse det skulle vara.

Det är ställtid just nu. Tiden mellan rutorna. Inte som i att ingenting sker - och även när ingenting händer är Det betydelsebärande i sig. I onsdags låg jag exempelvis inte med en annan tjej.

Det var det där med att vi hade Planerat, schemalagt och kommit överens - om ett möte med 'nother couple, onsdagen den 7:e, men så blir Hon sjuk efter en kanske lite för intensiv helg, och jag säger Vi får ställa in, Men du kan gå själv - svarar Hon då, och oooh, blir jag rätt förvånad faktiskt, jag trodde inte Hon var Där. Funderar igenom - och kommer fram till att, nej, det vill jag faktiskt inte, däremot träffa enbart tjejen själv, could do That, och OK: gör det då, känns lite svårt - men, vill träna mig på det här och hitta balans mellan dina och mina villkor.

Men - så blir hon sjuk också, och bara jag och snubben kvar, och hahah, nej inte riktigt aktuellt längre = det blir en vecka i fromhetens tecken, och ärligt tror jag det var exakt vad jag Behövde.

Det finns en oerhörd lättnad i insikten att tillgången till Närhet inte är begränsad. Det är omöjligt att tömma ut naturens förråd av kroppsgenererad värme. Mänskligheten kommer aldrig passera Peak Intimacy - vi befinner oss mitt i den, på toppen, precis hela tiden.

Det finns ett kulturellt felantagande som sitter fastsurrat vid mänsklighetens ankel med en kedja av missunsamhet. Lugn, jag ska inte bli Björn Ranelid - men nu vi pratar ändå om något som raserar äktenskap, förstör vänskapsband och beskär individers känsla av frihet och utrymme att Leva.

Vi pratar om antagandet att tillgången på Kärlek och Närhet (sex) skulle vara begränsad. Att vi ("västvärlden") tillämpar någonslags traditionell bristekonomisk scarcity-logik på hanteringen av den mest outtömliga av resurser vi människor har att frossa i (varandra).

Inte?

Varför är då känslan - jag menar verkligen Känslan, du vet vilken, att om någon du älskar Ger Sig till någon annan skulle Du själv plötsligt få mindre, så djupt rotad i vårt inre... Föreställ dig din partner med en annan kvinna/man, vettlöst hängiven - passionerat uppslukad, askåt, och du i den, orgasmens, stund inte på något sätt närvarande i sin tankevärld. Jag vet du känner dig berövad - hotad, som i att ha förlorat något, blivit av med: behövt dela, tappat bort. .

Men tänk om.. Tänk om det att dela - Tillåta, släppa Fritt, och Flöda, vara som det är och växa, leva, istället gör starkt Starkare, inspirerar och glädjer och lär, så att det som "är ditt" inte blir mindre utan mer?

Tänk om. Om...

Iskall morgon - jag står och skrapar rent bilen från snö: utan vantar, aldrig några vantar, jag vet inte vad det är med mig och vantar, varför dom aldrig finns när jag behöver och varför kalla darrande händer ska behöva kännas i magen: det virvlar i magen, mår illa i magen - en iskall morgon i snö och jag mår illa, så Illa.

Jag har tänkt på att Hon tycker han är Bra. Så Bra att dom behövt Vila. Dom har tänkt på - och velat ha varandra, så mycket att det tagit över så stora delar av deras väsen att det blev svårt...

Hon har varit så Bra för honom att det svartnar, den här morgonen går det inte se dom Tillsammans - och gud (jävligt litet G), det Gör Jag, ja gud (aslitet) vet att det svartnar.

Men jag har lärt mig nu - och vet hur man hanterar, man lyssnar och känner, noterar, men: härdar, står ut och Går Stark.

Om jag bara kunnat hantera att han varit dålig skulle jag aldrig gett mig in på det här - jag måste lära mig stå ut med att dom delat, ska dela, något fint, något häftigt och härligt och att jag inte är där när det sker.

Det är ganska många som redan hittat till den här bloggen - fast den inte direkt marknadsförts eller pushats någonstans. Så det är förmodligen ett ämne som engagerar.

Och då vill vi förstås veta - vad tycker Du? Är poly-livsstilen en vettig grej - ett fungerande alternativ till monogam tvåsamhet? Har du själv erfarenheter av området - goda, dåliga? Vad är bra att tänka på? Vilka är fallgroparna, vad finns det för möjligheter? Vad ser du som de stösta utmaningarna och allvarligaste hindren som behöver forceras - och har du i detta några tips på vägen?

Jag är påväg ut i det, oavsett vilket - ingen återvändo, och vill förstås gärna veta om någon läsare sitter inne med några goda råd eller funderingar.

Den här bloggen handlar inte om att min tjej låg med en annan när jag inte var med. Den handlar om hon ska kunna göra det igen.

Jag känner mig helt klar över att dom här sakerna vi börjat laborera med nu tillhör det svåraste man kan hålla på med, kanske inte bara i ett förhållande - utan i livet i sig. Det är saker som aktualiserar dom mest djupliggande, innersta delarna av ens väsen och person.

Alla ens rädslor, förhoppningar - drömmar och fasor, behov och historik.

Det är på det viset en oerhört intressant resa - och ett arbete med en själv, som jag så här inledningsvis inbillar mig har förutsättningar att leda längre än till "bara" den fria relationen och ökad öppenhet runt sex och närhet. Andra, ännu större frågor kopplade till en själv och ens personlighet - men det. Är än så länge en obekräftad teori och får låta sig visas med tiden.

Man kan göra detta ensam, som fri singel - och själv, jag vet inte om det är lättare eller svårare, men det är hursomhelst inte ett alternativ för mig. Jag vill göra detta med Henne. Det är för att vi ska kunna leva tillsammans varaktigt - länge, så länge Ödet vill, utan att begränsa eller låsa fast (vilket ju allt som oftast visat sig leda till precis det motsatta, det man vill undvika - att man glider ifrån varandra), vi ska klara av det här.

Och om det ska gå fordras tillit. Jag måste tro på och låta skjunka in i mig det hon säger, visar - gör och inte gör. Jag måste våga ta ansvar för och visa mina egna känslor och reaktioner på vad som sker. I det kan vi mötas, lära känna - förstå, och hitta vägar ut och igenom, strategier och metoder som fungerar för oss. Det är den delen som handlar om att lita på kärleken, som vi ju konstaterade förut är en av åtminsonte tre grundbultar i den polysexuella livsstilen.

Den sista delen handlar om att oheliggöra akten av sex - och är vad vi just påbörjat tillsammans nu. Det är ingen djärv gissning att den här bloggens framtida inlägg till stor del kommer kretsa kring detta...

Men så: knäcken, ryggen - kroppen, uppenbarligen inte övertygad, det här att jag bara bryts av och måste inta omedelbart sängläge har hänt mig en gång förut. Det var ett och ett halv år sen och slutade med insikten att jag måste lämna min fru.

Så man kan lätt säga att kroppen är min bästa vän. Den signalerar Inre Konflikt genom Förlamning när jag helst inte vill lyssna utan tror jag bara kan köra. Jag ställer in allt den här veckan, lägger mig - och öppnar.

Öppnar och går igenom, ärligt. Reser mig, faller - skrattar, gråter - dör, återuppstår. Och så vidare och så vidare. Hon är där ofta. Prioriterar och väljer - visar mig, jag är Han och jag förstår men så Ångesten, den Ångesten, jag kommer skriva mer om den sen för den är samtidigt vägen ut, och dom här dagarna flyter ihop för mig nu och jag vet inte längre vad som hände när och på vilket sätt, men vi är både nära och isär och jag jobbar inte, jag arbetar med mig själv.

Och det blir en massa mail..till småbarnsmamman på Öland, det här är fragment - rester, nu, av en småbarnspappas första stapplande steg mot en polyamorös livsstil:

"Förutom att jag är trött (3 skrivelser och 1 seminariedag + en 30 timmars festival levererade förra veckan och helgen) .. så har jag hamnat mitt uppe i det Öppna Förhållandets stormöga, mycket riktigt - på den 21-åriga dubstep-DJ:n gissade jag fel enbart på musikstil, han spelar UK hardcore men som gissning betraktat får det nog ändå anses som ganska OK..och jag tror inte hon kommer lämna mig för honom heller - eller: jag vet att hon inte kommer göra det, och jag vill att det ska vara precis så här: Öppet, men du förstår säkert. Det blir endel att bearbeta. Jag ska göra det från spikmattenivå hela veckan."
[...]
"Och - när något sån't här kommer in i en relation, på riktigt: det enklaste är ju att bara sticka - eller hur, det gör så ont och är så svårt attbearbeta, vilket gör att hela systemet skriker "nej, no - inte, det är inte värt det, jag ger hellre upp för att slippa slåss". . och. om man inte ska göra det behöver man inse och erkänna för sig själv hur mycket man faktiskt tycker om det man har, som gör det ändå värt att stanna och slåss = samtidigt som ett hot kommer in i bilden och ökar risken att allt ska tas ifrån en höjs plötsligt insatsen, när det blir uppenbart hur mycket den andra människan kommit att betyda för en = spelet är plötsligt helt livsfarligt.

Tankar ur en virvelvind - och, mina första trevande försök att hantera något jag hängt upp hela mitt framtida intresse för tvåsamhet på: möjligheten att leva i en central kärnrelation med någon primärt viktig, men utan att begränsa eller begränsas.

Game - ON.  

Det har snöat den natten - och när vi går genom vintermorgonen håller hon min arm och pratar, hon pratar, jag säger saker jag inte längre minns, och skakar, så skakar jag att flera hundra snöänglar kommer på fötter, viskar: lyssna, du jag tror du borde Lyssna.

Så det är detta man får när man i jakt på Något Äkta sätter ut från trygghetens lugnaste utpost i prydligt inredda radhuset på lagom avstånd från sta'n - med fru och barn och tilläggsisolerat förråd med hundratusen sorters jävla skruv rationellt sorterade i perfekt vinkelrätt upphängda hyllsektioner från Mio.

Man får en tidig morgonpromenad genom ett snövått industriområde i Högsbo där den du kommit så skrämmande innerligt Nära berättar om varför, var och hur hon knullat vännen jag själv fört henne samman med - ja, jag minns fortfarande första gången vi sågs, vi köpte pizza på Old Corner - alla tre: vegetarisk salami, nu har hon sugit hans kuk.

Men så ... något når in genom bruset och säger jag borde lyssna, vi blir stående i porten till industriarbetarnas måndagsångest - och jag hör, hon är mjuk och allt hon säger hade jag kunnat säga själv, om det varit tvärtom, och en liten stund förstår jag och vet precis: det är mig hon vill vara med, det där var "bara" Någon - det var kul och det var bra, men jag är Han och Det är Vi.

Vi går tillbaka och alla är där och jag vill inte längre kräkas, jag kommer inte heller dricka skallen i bitar och kväva flödet av kärlek men smärta med sprit - jag står kvar och när nästa DJ lägger på t'most pretentious av stereotyp pop-EBM sitter hon i mitt knä i soffan, Håller Om och plötsligt kan jag andas igen, och jag ser Henne för första gången sedan den här morgonen.

Och ooh - herregud, jag tror jag älskar denna kvinnan, och samtidigt som det direkt gör det Allting Värt är det förstås en jättedum idé - insikt - att få, när hon just berättat att hon legat med en annan.