polylife

När jag åker från mitt gamla hem och barnen där och deras mor till mitt eget Tysnadens krypin och julens äkta lugn stiger en långsam värme upp och lovar Frid, jag tänker - var jag alltid sådan här, och dom ni andra, polysar, i vår natur, att Älska Vara Själv.

Jag har gruvat mig och fasat. Förberett och pratat samlat kraft, nu är den här: julen nummer två på egen hand - och ja, barnen: vi vaknar upp tillsammans, klappar leker myser äter åker över till deras Hus och firar som man gör. Och efter.

Kommer bara lättnad, ingen sorg - ingen längtan, jag ryser andas Frihet, nyckeln i min hand ett glödgat tomtebloss av ljus, en ren helt glasklar känsla:

Fri-
het.

Det är Frihet jag känner nu, när - allt Gammalt, det är hanterat, och allting framåt bara Jag och möjligt, allt: precis allt är möjligt nu.

Och jag tänker då att kanske är det grunden - till det att kunna älska flera, det är att så in i helvete mycket Älska Vara Själv: jag har hittat min nya jul - och bara jag (och ok, Hon då, eller den som - är likadan) är bjuden.