polylife

**knäck**

Nej det är inte ljudet av mitt självförtroende som trasas i bitar eller soptunnan jag sparkar sönder när jag får veta - Veta, att hon Hann Först - för inget av detta händer. Däremot är det ljudet av min rygg när jag kliver ut ur duschen måndagen efter och allt är så uppenbart Trasigt. 

Ja, det är lätt i teorin - har vi redan konstaterat, men så plötsligt befinner man sig mitt i verklighetens stormöga och ett skarpt läge på liv och död och hur huvudet än vill reagera hänger kroppen inte med.

Hänger absolut inte med. 

Det första som händer när Hon svarar "Ja" på frågan om det hände är att jag försvinner. Hon tittar på mig, djupt i ögonen och stadigt - men jag är inte där, jag tror Hon ser sig själv mer än mig för jag är borta och Hon just nu större än livet självt (Äger Det).

Det är massa människor runt omkring oss, vänner - Hennes, mina, våra, härligt!
Fast inte Han..inte nu, han ska komma sen..fast så har han redan kommit, inne i Henne -
igår - och torsdags, jävlar i helvete och FAN.

Det här kommer att döda mig - tur jag inte kommer vara Där.