Hon & Jag
Jag lever i en relation som inte var meningen. Det var mitt i den smällkallaste vintern sedan dinosaurierna frös till is - och jag var på en one way trip mot selfdestruction.
Jag hade bara ett halvår tidigare avslutat ett decennielångt, tidvis lyckat tillslut kvävande äktenskap, vars tveklöst största frukter var mina två barn, sex och åtta år gamla. Jag tillbringade merparten av denna pulkabackarnas och snölyktornas renässanstid från två väl fungerande utsiktstorn jag kommit att bli ganska fäst vid: köksfönstrets vy över barnens vinterlek utanför, allt dimmigare dock för varje högtidligt avnjutet glas Baileys, och nattbussens passagerarsäte, där jag börjat ta min roll att visa sista avgångens chaufför vägen hem på lite för stort allvar.
Det här var inte bara en sturm und drang-period av hedonistiska proportioner, det var också ett självförbrännande pendlande mellan rollen som ansvarstagande samhällsmedborgare med skolbarn och välavlönat förvärsarbete och absolut omdömeslös konsumtion av vin, sång och kvinnor - i oftast den, men ibland omvända, ordningen.
Sedan kom Hon. Från absolut ingenstans.
Eller: egentligen, från precis just där jag varit hela tiden, fast utan att se.
Det hade Hon och Hon ville pröva.
Vi prövade och upptäckte, förstod och lärde oss - vilade och lekte, läkte oss absolut inte Hela men Ihop, och nu är det smällkall vinter igen och jag lever fortfarande i den här relationen som inte var någons mening.
Men jag som bara skulle rasera har öppnat ögonen och sett vad vi byggt. Och god damnit vad jag tycker om det: 'dis girl's fantastic osv osv - så har vi sagt det och kan gå vidare - mot det som är svårt, för det var ju vad det här skulle handla om, eller hur!
Jag hade bara ett halvår tidigare avslutat ett decennielångt, tidvis lyckat tillslut kvävande äktenskap, vars tveklöst största frukter var mina två barn, sex och åtta år gamla. Jag tillbringade merparten av denna pulkabackarnas och snölyktornas renässanstid från två väl fungerande utsiktstorn jag kommit att bli ganska fäst vid: köksfönstrets vy över barnens vinterlek utanför, allt dimmigare dock för varje högtidligt avnjutet glas Baileys, och nattbussens passagerarsäte, där jag börjat ta min roll att visa sista avgångens chaufför vägen hem på lite för stort allvar.
Det här var inte bara en sturm und drang-period av hedonistiska proportioner, det var också ett självförbrännande pendlande mellan rollen som ansvarstagande samhällsmedborgare med skolbarn och välavlönat förvärsarbete och absolut omdömeslös konsumtion av vin, sång och kvinnor - i oftast den, men ibland omvända, ordningen.
Sedan kom Hon. Från absolut ingenstans.
Eller: egentligen, från precis just där jag varit hela tiden, fast utan att se.
Det hade Hon och Hon ville pröva.
Vi prövade och upptäckte, förstod och lärde oss - vilade och lekte, läkte oss absolut inte Hela men Ihop, och nu är det smällkall vinter igen och jag lever fortfarande i den här relationen som inte var någons mening.
Men jag som bara skulle rasera har öppnat ögonen och sett vad vi byggt. Och god damnit vad jag tycker om det: 'dis girl's fantastic osv osv - så har vi sagt det och kan gå vidare - mot det som är svårt, för det var ju vad det här skulle handla om, eller hur!
Utgångspunkt
Jag har ett grundläggande karaktärsproblem - eller för att använda ett modernare uttryck: jag har att arbeta med en stor personlig utmaning.
Det är så att jag lever med en extremt högt grad av självövervakning, som å ena sidan möjliggör en stadig personlighetsutveckling genom ett kritiskt förhållningssätt till mig själv och min omvärld - men å andra sidan leder till ett självupptaget problematiserande av det enklaste lätta till något som kräver en intellektuellt hållbar motivationsgrund och djupt förankrad plan för genomförande.
Det enklaste lätta i det här sammanhanget handlar om att jag och min tjej vill knulla med andra. Den här bloggen handlar om när det blir svårt.
Det är så att jag lever med en extremt högt grad av självövervakning, som å ena sidan möjliggör en stadig personlighetsutveckling genom ett kritiskt förhållningssätt till mig själv och min omvärld - men å andra sidan leder till ett självupptaget problematiserande av det enklaste lätta till något som kräver en intellektuellt hållbar motivationsgrund och djupt förankrad plan för genomförande.
Det enklaste lätta i det här sammanhanget handlar om att jag och min tjej vill knulla med andra. Den här bloggen handlar om när det blir svårt.
