New Year's Day

Och jag inleder det nya året med att vara argare än under hela förra. Jag får under nyårsnatten förstå att den person jag kommit att dela J med börjat betrakta henne som sin flickvän. Alltså inte Flickvän som i Mig Förutan, utan Öppen Relation och oss i konstellation om tre. Men ändå.

Introduce: kortslutning.

Det börjar med att J är uppenbart tungsint och frånvarande större delen av det tänkt stillsamma, istället inomhus exploderande, nyårsfirandet. Ungefär två timmar in på Det Nya får jag äntligen ur henne att det är ett mail från Honom och tankar runt det som distraherar.

Jaha, vad står det då i det mailet, som uppenbarligen upptar sådan energi, undrar man då förstås, ”jo att vi behöver prata om vad det är vi har och vad det innebär och är på väg”.

OK.
Interesting.

I min värld är det alldeles glasklart exakt precis vad var och en har och det finns ingenting i det som kan få vara eller borde kunnat bli osäkert eller föremål för diskussion. Särskilt inte som jag så ofta frågat/-r Henne om allt ligger still och stabilt och inte ändrat på sig – eller om det finns rörelser någonstans i någon riktning som jag kan behöva ta ställning till, och hela tiden fått/-r Nekande svar.

Intressant att den här diskussionen då ens ska behöva hållas och tydligen dessutom också behöver funderas igenom noga i förväg vad man ska säga (är det inte självklart).

Jag har Henne, Hon har Mig – vi är varandras, men lever fritt och utan ägande och i detta finns ett självklart utrymme för Honom och deras kärlek också, men hela vår polyamorösa överenskomna livsstil bygger på primärrelationens premisser = vi är inga relationsanarkister där allting flyter och det blir vad och som det blir. Jag vill inte ha en absolut frihet med relationer jag vill ha en (par-)relation med frihet.

Så måste man inte leva, jag vet – det finns oändligt många sätt och lika främmande flersamt som jag vet att detta kan verka för somliga, lika främmande hämmande är det säkert för andra, men det är vår gemensamma utgångspunkt och det är så jag alltid kommer ha det, med eller utan J. Jag vet (har lärt känna) mina gränser och behov och såhär lever jag. Det fungerar för mig.

Då är det oerhört märkligt hur någon annan , Han – kan få för sig att det är OK att bli tillsammans med min partner, med min flickvän och sambo. Det är pretty fukking far from OK och jag är rasande arg och det blev mer fyrverkeripjäser i sovrummet än på gatan den här natten och jag vaknar först trött, sen ledsen, sen (nu) arg.

Och egentligen inte främst på Honom, även om det förstås är lättast och minst smärtsamt för Oss Två att förlägga det dit, utan på Henne för det är i hennes hanterande av Oss som den här situationen uppstått – den situationen att jag har en helt annan förväntan på vad vi, tre (!), håller på med än Han uppenbarligen har.

Det borde inte fått finnas detta utrymme att skapa den slags förvirring – han borde aldrig kunnat komma till känslan att det är så här det har blivit och ska kunna vara och hon borde inte reagera med förvåning när jag säger att det inte går. Det hade inte behövt bli så (misär) om alla inblandade varit så tydliga mot och med varandra som jag anser man måste om en sådan här sak ska fungera.

Nåväl, innan vi somnade igår kom vi nära varandra igen och jag tror vi förstod varandra – allt detta och ilskan och förvirringen och situationen i hela sin fulhet Pratade vi Om. Dom ska göra det idag – ja, gör det nu faktiskt.

En bra film jag gillar heter There Will be Blood.
Det tror jag tyvärr kommer bli här också.

Jag hoppas inte alltför mycket av mitt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0