polylife

Det är så det heter, en bro över en vallgrav - den man fäller upp när man vill vara ifred, kom inte på ordet igår, skrev något annat, men idag är en ny dag och jag kommer inte bara ihåg hur man säger, jag fäller också ner den. Så här är det.

Jag känner igen mönstret. Det upptar för mycket plats i mitt huvud. Jag har blivit Fixerad.

Igen.
För det är ett vält dolt faktum att jag ett par perioder tidigare i livet - i helt andra, men också lätt ångestladdade, situationer - kört fast i ett beteende, där jag om inte missbrukat sex så i alla fall feldimensionerat utrymmet sexet fått uppta i mitt huvud. Nu har jag sovit dåligt flera nätter. Plötsligt kommit på mig själv mitt i natten med att ha legat vaken en lång stund, drömlös - stilla, som i Väntan på Något, jävligt oklart vad. Jag somnar om, drömmer - fragment av sexuella eskapader, det är bara det att ingenting är helt eller ens särskilt sexigt, jag är inte kåt i drömmen och inte kåt när jag vaknar.

Det är bara passivt skrivna helt oköttsligt uppbyggda skript som ageras ut, eller snarare antyds, för dom kommer aldrig i mål, bara antyds - Antyds.

En god vän sa Sluta, sluta med det där att så aktivt söka sex med andra - du vill att poly-livet ska göra dig fri, men som du beter dig nu är du mera slav under dig själv än du skulle varit under konventionerna inom en monogam tvåsamhet. En annan god vän, Småbarnsmamman på Öland, sa - Akta, du lever och andas och äter det där, är du inte rädd att du igen är påväg upp i en relation som förminskar din värld, gör dig till Den Ena Halvan, och du vet allt sån't där.. .

Det här är kloka vänner.

En annan, helt ny, skriver: polysensuell - och närhetsslampa. Ooh.. Kan man vara det? Kan jag få vara det? Jag skulle kunna sluta söka sex som ett förprogrammerat tvång och inse att det är vilsam stilla närhet med andra jag verkligen Behöver och att sex visserligen är något jag Vill men absolut inte Måste ha. Särskilt inte på bekostnad av mental balans. Vilken befrielse. Vilken befrielse det skulle vara.